Poststationer i Sverige

Poststation var en fast postinrättning (postal organisationsform) i Sverige, med ett från början begränsat postalt tjänsteutbud. Postens fulla tjänsteutbud tillhandahölls av postkontor. Postkontoret och de underställda poststationerna leddes av en postmästare. Andra organisationsformer under samma tidsperiod var postexpedition, filialpostkontor och brevsamlingsställe. Från 1861 inrättade Postverket poststationer, efter en av verket utarbetad instruktion från 4 oktober 1860. Dessa sköttes på entreprenad av en poststationsföreståndare. Några av de nyinrättade poststationerna ersatte så kallade postuppsyningsmannaplatser.

Efter beslut i Sveriges riksdag 1873 kom antalet poststationer att byggas ut kraftigt. Den bärande idén var att varje kommun skulle ha en egen poststation. I slutet av 1876 fanns det sålunda 1.686 poststationer i Sverige. Införandet av lantbrevbäring och nedläggning av små olönsamma poststationer gjorde att antalet minskade till 1.440 år 1879, för att sedan stadigt öka till år 1945, då ett maximum för denna organisationsform nåddes med över 3.800 enheter i hela landet. Poststationens tjänsteutbud var begränsat. Postens fulla tjänsteutbud tillhandahölls bara av postkontoren och i viss mån av postexpeditionerna. Dessa fanns i städer och på större orter och var bemannade med av postverket anställd personal.

Under den stora expansionen under 1870-talets mitt kom kontraktsinnehavarna – entreprenörerna – att utgöras av bland annat länsmän, skollärare, präster, brukspatroner, handlare, stinsar, hemmansägare, änkor och fröknar (endast myndiga ej gifta kvinnor kunde komma i fråga). I många fall var det sedan någon annan familjemedlem eller anställd som skötte mycket av det praktiska arbetet. I takt med järnvägens utbyggnad kom fler och fler poststationer att förenas med järnvägsstationerna, med stinsen eller stationsförmannen som ansvarig. Detta betydde att andelen kvinnliga poststationsföreståndare, som från början var relativt hög med dåtidens mått mätt, minskade fram till sekelskiftet. Det finns flera exempel på lanthandlare som åtog sig poststationsgöromålen utan kostnad för postverket. Ett exempel är poststationen i Grinstad, Dalsland som öppnade 1 januari 1889.

Kring 1920 började man övergå från kontrakt på anbud till mer fasta tariffer beroende på poststationens postmängd mm som ersättning till föreståndaren. Även biträden började arvoderas på större poststationer. Poststationer med stor verksamhet blev till postexpeditioner eller postkontor.

År 1973 fattades beslutet om att denna organisationsform skulle avvecklas. Detta skedde från mitten av 1970-talet och in på 1980-talet.

Poststationen utgjorde inte en ekonomiskt självständig enhet. Bokföring och personalärenden sköttes av det överordnade postkontoret, som leddes av en postmästare, (före 1882 även av postexpeditioner). En poststation kunde även lyda under en ambulerande järnvägspostexpedition. Tillfälliga poststationer har inrättats i samband med olika evenemang. Dessa har då utrustats med en särskild minnespoststämpel.