Kungliga akademier i Sverige

I Sverige väcktes ett förslag i riksrådet 1652, under drottning Kristinas regering, om inrättande av en "Academia såsom i Frankriket brukas", vilket dock inte ledde till något resultat. I sin exil i Rom grundade Kristina en "Accademia Reale" år 1674, som dock upphörde med hennes död.

Kännetecknande för denna typ av sammanslutningar är, att de oftast har ett till antalet bestämt och därmed begränsat antal ledamöter och inte har öppet medlemskap, utan detta bygger på förslag av tidigare ledamöter och inval med hänsyn till bestämda kvalifikationer; medlemskap i en akademi uppfattas därmed oftast mycket prestigefyllt. Ledamotskapet är livsvaraktigt. Akademiernas syfte är kvalificerat och konstruktivt vetenskapligt utbyte mellan de främsta företrädarna för respektive medlemskategori. Inom akademierna räknas alla som jämlika, vilket oftast markeras genom att man där, som i Svenska Akademien, aldrig använt titlar, utan vid sammanträdena omtalar och tilltalar varandra endast med orden "herr" och "fru" samt efternamnet.

Många av akademierna sammanträder förhållandevis ofta till föreläsningar, diskussioner och överläggningar; många av dem utdelar vetenskapliga priser och belöningar och har egen skriftutgivning. Så har Svenska Akademien arton ledamöter, som sammanträder varje torsdag kl. 17, utom under sommaren. Andra akademier kan sammanträda varje månad. Många akademier har egna hus, där sammanträdena äger rum. De flesta akademier har kungligt beskydd, vilket markeras i namnet. Akademierna har en juridiskt och ekonomiskt helt självständig ställning och fungerar fritt oberoende av statsbidrag. Deras skyldighet att betala inkomstskatt inskränker sig till enbart sådana inkomster som grundar sig på fastighetsinnehav. De uppbär inga avgifter av sina ledamöter.