Bergmästardömen i Sverige

Bergmästardöme eller bergsstat, var i Sverige förr en region som en bergmästare hade tillsyn över, och var en enhet inom den jurisdiktion där bergsrätten gällde. I bergmästardömen ingick bergslag och övrig verksamhet där bergsbruk bedrevs. Som mest fanns tolv bergmästardömen. De första bergmästaredömena bildades 1630 och de upplöstes 1857 när Bergskollegiet lades ner.

Bergsbruket i Sverige organiserades sedan 1600-talet av Bergskollegium, en statlig myndighet som leddes av en president. För tillsyn och kontroll över bergsbruket ute i landet indelades Sverige i tolv bergmästardömen, även kallade bergsstater, och till varje sådan tillsattes en bergmästare att utföra tillsynen över bergsmännen i sitt bergmästaredöme. Eftersom bergmästarsysslan var ett statligt ämbete var bergmästarna som regel adliga. Bergmästardömet var en juridisk enhet, där bergslagen tillämpades under bergmästaren i bergstingsrätten. Bergmästardömena upphörde 1857, och omorganiserades då i distrikt som saknade egen jurisdiktion. Distrikten har genom centralisering blivit allt större för att slutligen bli bara ett, Bergsstaten.

Ett bergmästardöme kunde bestå av ett eller flera bergslag eller inget. Bergmästardömena var i sin tur indelade i ett eller flera bergsfögderier (ledda av bergsfogden).